Glad första maj! Här är mitt tal på ”Den Äkta Gröna Vappen” 1.5.2010 vid Apoteksmuseet i Åbo:
”Kära gröna vänner,
kära övriga vänner som inte ännu förstått att ni är gröna
Jag inleder mitt tal med en taktisk åsnebrygga. Ni har säkert alla märkt att det brukar krypa alla slags människor fram särskilt vid första maj och när sommaren är på kommande. Det finns halarfolk, människor som jag snällt brukar kalla ”dekisromantiker” och arbetare med serpentin i alla regnbågens färger runt huvudet. Förra vecka såg jag en man med en griskostym på. En faktiskt färggrann blandning av människor.
Jag tänkte således prata lite om mångfald. Det är en term som dyker ofta upp i diverse gröna diskussioner och som allmänheten också hemskt gärna använder. Termen ’mångfald’ har dock så många innehåll och kontexter att termens egentliga betydelse lätt suddas ut. Det är ganska tröttsamt att bara prata om hur olikheten är en rikedom och inte bemöda sig att tänka lite längre.
Jag ska ta några praktiska och aktuella exempel på hur mångfald kan se ut i diverse kontexter. Inspirerad av den strålande kärnkraftsmatematiken av våra kolleger från Samlingspartiet tänker jag också använda tre fingrar och prata om tre teman: Kulturens mångfald, naturens mångfald och människornas mångfald.
Kulturell mångfald
Åbo 2011. Uttrycket irriterar redan många, andra försöker hålla sig positiva. Jag har blivit smått positiv efter att ha sett några fantasifulla exempel på kulturprojekt som Europas nästa kulturhuvudstad Åbo och stiftelsen ”Åbo 2011” har kommit på. Jag tror dock att det som irriterar många är brist på den kulturella mångfalden.
Stiftelsen ”Åbo 2011” påstår att det sammanlagt anordnas cirka 150 program och projekt i anslutning till kulturhuvudstadsåret, och att de enskilda evenemangen är även många fler. Programmet för Åbo 2011 lär bli en inspirerande och mångsidig helhet som inkluderar många kulturområden och uppmuntrar till kulturell samarbete mellan olika sektorer. Jag hoppas verkligen att vi får se kulturella innovationer som medför originell kulturell mångfald.
Nästa år borde Åbo verkligen vara fullt av kultur i ordets vida bemärkelse – Kontinuerligt skapande, tänkande, njutande, lärande och gränsöverskridande. Huvudmålen för Åbo 2011 är internationalitet, kreativ ekonomi och välfärd. Det som jag är orolig över är, att man försöker skapa den kulturella mångfalden uppifrån och sedan ge den som en paket åt invånarna och kulturturisterna.
Så här lyckas man inte med att förbättra människornas attityder, eftersom det är människornas olika personligheter som skapar kulturell mångfald. Mångfalden vällar från artisternas frihet att skapa konst, från möjligheter att uttrycka sig själv samt från den utrymme och de möjligheter som människorna får. Kultur innebär också autonoma kulturcenter, graffiti, modern dans, punk och minimalism, inte bara dragspelbrotting, opera och teater.
Konst, litteratur och annat kultur är värda att investera i, särskilt under dåliga tider. Olika språk och världskulturer medför ett värdefullt tillägg till kulturens mångfald och förstärker samhällets mångfald. Kultur agerar dessutom som variation till den kommersiella vardagen och öppnar nya möjligheter att förstå och förverkliga sig själva.
Dessutom kräver kontinuerlig kulturell mångfald att Åbo fortsätter med kulturen också efter 2011. Man måste reservera pengar för kulturen också 2012, 2013 och framåt – Det hjälper dessutom stadens ekonomiska ställning om vi får inkomster från den ökade kulturkonsumeringen också i framtiden.
Det sorgligaste exemplet med kulturhuvudstadsprojekten – åtminstone om man frågar mig – är Europas kulturella centrum år 2011. Vi skulle kunna orda mångsidig kultur på ett fint och renoverat salutorg, men nästa år kommer vi att i stället ha ett salutog med gråa byggnader och smutsig yta. Om en del partier inte hade varit så envisa gällande den idiotiska torgparkeringsplanen skulle vi redan för länge sedan ha haft möjlighet att renovera torget.
Naturens mångfald
Från kultur över till natur. De Gröna Unga och Studerandenas förbund gör i år kampanj för naturskydd och biologisk mångfald. Finland har tillsammans med andra EU-länder lovat att stoppa förminskningen av biologisk mångfald senast år 2010. 2010 är i år, och man har inte lyckats med detta syfte. Beslutsfattare skall genast uppmanas till vidare åtgärder.
Ungefär en tionde av de finska organismarterna är utrotningshotade. Av våra hotade arter lever över en tredjedel i våra skogar och en av de största enskilda faktorerna som orsakar utrotningshot är skogsanvändning. Om situationen inte förbättras, är det meningslöst att tala om Finland som ett land med hållbar miljöpolitik.
Det är viktigt att förstå värdet av naturens mångfald. Det betyder inte bara kryp som lever i ruttna träd, och vars förekomst intresserar endast forskarna – som också oftast är de enda som är medvetna om krypens förekomst. En mångsidig och frisk natur är, förutom ett egenvärde, också en förutsättning för människornas sociala och ekonomiska välfärd. Om vi verkligen vill bevara en underbar natur för de kommande generationerna och bedriva ordentligt hållbar miljöpolitik måste vi agera nu – och effektivt.
Hur kan man sen bevara mångfalden? Vi behöver en representativ nätverk som omfattar vida och sammanhängande skogskyddsområden. Det skulle vara en källa av nationell stolthet och väcka intresse också utomlands. Förfaringssätt i skogsavverkning måste mjukas upp, särskilt i närheten av skyddade områden. Skogsägarna måste få bättre möjligheter att skydda sina skog.
Vi måste skapa en restaureringsprogram för kärr och mosse. Det är också äntligen dags att främja skyddandet av Östersjön effektivt tillsammans med de andra staterna omkring det mest förorenade havet i världen. Vi måste minska på utsläppsbelastningen från frakt, jordbruk och tätorter. Åtgärder som belastar natur och mångfald bör beaktas i produktpriser, lagstiftning och markanvändning.
Bassängprojekt, såsom Vuotos och Kollaja, förstör livsmiljön av utrotningshotade arter och ska också därför inte verkställas. Inte heller får produktionen av biobränslen ske på naturvårdens och den biologiska mångfaldens bekostnad.
Människornas mångfald
Mångfald handlar också om människor – och inte bara dom som jag redan nämnde i början. På det sistone har sannfinländarna, socialdemokraterna och nyss också samlingspartisterna kommenterat invandrare med en oroväckande nyans. Man försöker fiska röster med populistiska kommentarer där man hänvisar till att det skulle finnas en viss livsstil dit man kan stoppa alla finländare men inte nyfinländare.
Lågkonjunkturen förstärkar attityder mot invandringn, vilket man även kan se från diskussionerna under de senaste åren. Gröna röstare har positivare attityder mot invandrare än många andra referensgrupper. Vi anser att humanitär invandring är värt att investera i och att Finland borde vara ett attraktivt land åt utländska arbetare av alla slag.
Kommentarer om ”landets vana”, där invandringen diskuteras bara genom att tala om missbruk, vänder uppmärksamheten bort från de verkliga problemen. Våra kommuner har inte tillräckligt med resurser för att ordna språkundervisning, något som sker också då invandrarna själv vill lära sig språket. Inte heller stöder bostadspolitiken integration av nyfinländare. Det finns ett mycket brett spektrum av livsstilar i Finland. Det är ganska trögt att prata om huruvida invandring är bra eller inte, när fokusen bör vara i att hitta lösningar till verkliga problem. Vi måste satsa på integrering, stöd, utbildning, boende och attityder.
Att konstatera att det finns brister och problem med vår integreringspolitik är klokt. Att kritisera vår system och våra sätt att ta emot invandrare är OK. Att kritisera människor som folkgrupp är rasism. Och rasister är nånting som jag inte tål. Den smygande vardagsrasismen måste stoppas från att sprida sig i vår omgivning. Rasismen får inte kläs ut till kritiska kommentarer – Dom är två totalt skilda saker.
Jag tror på ett internationellt, mångsidigt och tolerant Finland. Det är idiotiskt att påstå att det finns någon slags landets vana, som skulle omfatta alla som antingen har fötts här eller som tillräckligt vänjt sig vid vårt land och utesluta andra. Jag personligen känner verkligen större samhörighet med den ryska miljöaktivisten än den finska pälsfarmaren.
Grönt och mångfaldigt Finland är ett ställe, där man kan leva oavsett, och helst med, sitt etniska, politiska samt religiösa bakgrund, sin sexuella identitet, sina kulturella vanor, sin personliga identitet och sina åsikter. Det är ett Finland, dit man kan flytta lagligt från andra länder, där man blir vänligt mottagen, där man får hjälp med integrationen och där man kan dela sin egen kultur samt sina vanor.
Mångfald handlar om jämlikhet, frihet och humanitet. Vi ska se den som ett egenvärde, men också som en förutsättning för andra värden som vi anser viktiga och värda att kämpa för. Jag önskar er alla en mångfaldig vår och en erfarenhetsrik första maj!”
